Ja, det rullar på i sin vanliga takt är på ölandet, kylan har dragit in ordentligt nu, minus 3 grader just nu, skolan börjar gå mot sitt slut, alla underbara hundkurser har tagit slut,och vi börjar gå mot ett nytt år med nya mål och drömmar.

Igår var det avslutning på Tävlingslydnadskursen, det blev massa prat och disskusioner om nya mål och planer, blandat med smörgåstårta, glögg och kaka!

Målet för nästa år med Flex kommer bli att starta ettan och få in lite tävlingsvana, Och föhoppningsvis få ett 1:a pris. Sen är inte lydnadschampionatet långt borta ;P eller hur var det nu igen?

Ska starta ettan i agility nästa höst också, men har inte några större mål där, förrutom ett säkert slalom och säkra kontaktfält.

Ska även försöka ta mod till mig att ställa honom någon gång.

Men först av allt ska han bli 100 på andra människor och nya situationer.

Det är prio nummer ett.

Oscars mål kommer bli att ha jäkligt kul på agilitybanorna, mer än så kommer jag nog inte sätta som mål för honom, då pinnar i tvåan är väldigt långt borta.

Kanske ska han få starta Lk1 under hösten också.

Till våren kommer det vara ganska mycket som händer.

Flex och jag ska gå två kurser, jag ska hålla en, samtidigt som jag ska hinna klart med min A1 utbildning, flex ska röntgas och göra Mh + att jag ska börja helgjobba på salongen nu.

Behöver jag säga att tid är min största fiende?

Påtal om det så har jag helt glömt bort att kolla boende till mydog, och helgen efter, då det var planerat att åka till sthlm.

Kan man önska sig tid i julklapp?

Ja, som varje år har nu den där hemska tiden innan jul tagit plats, där alla måsten blir ett överflöd.

Vilket som så har Oscar blivit av med sina bollar nu efter mycket om och men.

Operationen gick bra (och dyr) utan komplikationer trots att ena bollen låg nästan uppe vid öronen :P

Det var en trött och glad liten pälsboll som kom hem och allt var som vanligt.

Men bara efter ett par timmar började det kännas som att något var fel, han vägrade att gå ett enda steg, och skrek så fort man tog i honom, mattes lilla hjärta :( han kunde inte få för sig att kissa eller något annat heller för den delen. Tänkte att det måste ju vara att han varit sövd och någon har varit inne och grävt i honom, man kan ju bara tänka sig själv.

Men det blev bara värre ju mer tiden gick så jag bestämmde mig för att åka in akut med honom på natten när han legat och gnällt konstant i flera timmar, och han är ingen hund som skriker i första taget. Så det blev att fixa skjuts och åka i ilfart till sjukhuset där dom meddelade att allt var som det skulle, men att han antagligen bara hade väääldigt ont av någon anledning, så han fick en spruta med starkt smärtstillande och på 3 min var han den gamla vanliga oscar igen som både kissade å bajsade å sprang och allt, efter det har han faktiskt varit som vanligt igen. Han behövde väll den där kicken utan att det gjorde ont och inse att det faktiskt går att gå :P

Men vad jag slet mitt hår och hatade mig själv för att jag utsatte min älskade hund för sånt lidande som han faktiskt måste känt, Aldrig mer säger jag bara, visst att de flesta hundar inte får så ont, men att se den där smärtan i ögonen på honom fick mig att inse attt det faktiskt inte är värt det, inte i våran sits iafl.

lilla pälsklingen <3

Annars har jag jobbat en massa för att få ihop lite pengar så man kan köpa någon julklapp till de närmaste iafl. Ekonomin är ju inte på topp just nu i juletider och när oscars operation gick på bra mycket mer än vad jag förväntat mig. Egentligen tycker jag att julklappar är överskattat, är det inte mycket roligare att få och ge presenter när man verkligen känner för det? Eller om man verkligen känner att någon behöver något, istället för att ge slänga pengar i sjön och köpa lite ljusstakar hit en tröja dit och lite allmänt onödiga saker. Men men, traditioner är väll till för att följas?

Utöver det så är det en jäkla massa i skolan just nu, som alltid i slutet av terminer, förstår itne riktigt hur lärare tänker, men det kommer man väll aldrig att göra :D 

Nu är lydnadskursen jag gått i höst slut (som förövrigt har varit aldeles perfekt meta) så jag har börjat lägga lite mer tid på agility träningen. Har börjat träna byten och framför byten går ju som en dröm, så länge matte gör rätt och hinner med ;D bakom byten går utmärkt i högersvängar, vänstersvägar däremot har nog matte mest svårt att klara av, vet inte riktigt vad det är med vänster handen, den vill liksom inte sammarbeta som jag vill:P

Slalom har vi börjat med också så smått och jag är helt chockad över hur bra det går. fyra portar är inga problem att ta självständigt, duktiga pojke!

Däremot lär det bli lite lugnt på träningsfronten nu ett tag, motivationen att ta sig ut i kolsvarta mörkret i regn och rusk när man kommer hem från skolan+jobb finns inte riktigt där jusst nu, vi kör lite lätt lydnad på vardagarna och försöker köra minst ett spår+agility på helgen.

Allt tar ju sådan tid just nu! och tid är en bristvara i mitt liv just nu.

Men så är det.

Föresten så går flex "flaxigamänniskoträning" långt över förväntan! var inne i staden i julstressen och hade honom med, och han var lugn som en filbunke, även när vissa hälsade och han nafsade bara elin i handen, :P men hon förtjänade det ju ;P

Ha det bra nu allihoppa!

eller vad tycker ni?

Uppdaterar med lite nya bilder på flex då det inte finns så mkt att skriva om :)