Hej!

Längesen jag skrev, och antagligen ett bra tag till jag skriver nästa gång.

Men jag kände att så många skriver och frågar hur flex mår och när vi ska tävla osv.

Sanningen är den att det är faktiskt inte bra, flex föddes utan en klo (som då var utan bekymmer) "klon" växte så småningom ut i förhådnader som ibland gick av och han fick ont och blev halt. Detta fick oss att bestämma oss för att "bränna" tån då vi trodde att detta var "klo" likande saker som växte ut. När vi väl kom till sjukhuset bestämmde vi i samråd med veterinären att ta en röntgenbild. Och tur var väll det, för på den röntgenbilden syntes det att hela klobenet var defekt och behövde tas bort, direkt. Alltså opererades hela tån bort ända upp till "fästet". Och där trodde vi att saken var klar!

Det finns ju så många hundar som klarar sig utmärkt utan en tå!

Så vi började köra igång så småningom men så fort vi slutade med rimadylen var hältan tillbaka. Vad är det nu som är fel?

Så nu tror dem att flex har haft ett stört rörelsemönster ända sen han var liten och gått och avlastat den onda tån. Och detta försöker han fortsätta med då det är det enda rörelsemönster han "kan". Och nu när det då inte finns någon tå överhuvudtaget måste han hitta ett nytt sätt att röra sig på. Och det verkar inte vara så lätt för min envisa lilla pojk. Han är för rädd om sin tass för att våga testa nya sätt. Och i och med detta belastar han leder och muskler han inte borde belasta. Och blir då halt vid minsta ansträngning.

Så på med rimadylen igen och simning, simning och simning. Så att han ska våga använda sig av sin tass.

Det är först nu jag ens orkar fundera över framtiden, och troligtvis kommer han aldrig kunna bli den agility hund jag önskade mig då hans kropp inte kommer hålla, kanske kommer vi aldrig mer ut på tävlingsbanan i lydnad, men just nu kämpar vi på med hoppet närmast till hands, och det kanske tar månader eller år men vi ska tillbaka dit vi var innan operationen! En glad matte och en lycklig jycke!

VH Emelie.